The blog is back.
To stay
This way!
VI flyttar 1:a december!
Till Farsta.
Ja, jag sa vi, och ja, jag sa Farsta.
Det ska bli så skoj!
Åhh... så fin lägenheten är!
Längtar!
Nu är klockan supermycket och jag ska strax krypa i säng.
Klockan är egentligen för mycket för en onsdag men jag är hemma sjuk med feber så det är rätt synd om mig...
Har bara legat på sofflocket ikväll och tittat på film.
The Holiday
Jättebra!
Och till er som har rekommenderat den åt mig.
Tack!
Innan kudden kallar vill jag bara förmedla några ord från mitt huvud som susar förbi lite då och då...
Jag har genom åren lärt mig att vara tyst. Inte prata om mina problem för det är ändå ingen som lyssnar. Eller så är det så att man verkar svag om man delar med sig av sina problem.
Därefter har jag pushat mig själv till att visa känslor, våga bli ledsen, säga ifrån och ta den plats som jag förtjänar.
Det ger både positiv och negativ feedback.
Jag får höra att det är bra att jag vågar ta för mig och säga ifrån när jag inte pallar mer av olika skäl.
Visa mina styrkor och mina svagheter.
Men ibland känns det som om man inte räcker till. Hur mycket man än försöker vrida och vända på allt. Man knyter knut på sig själv för att vara alla tillags och inte trampa någon på tårna.
Det är den Sarah som de flesta känner.
Men någonstans så har ju alla även stunder då man inte alltid är överlycklig och supernöjd med tillvaron.
Det tar tid att lära sig att vara en gnällis.
Jag är ingen gnällis, har aldrig varit.
Men ibland behöver man gnälla lite...
För att må bättre.
För att få andra att må bättre, kanske inte just då, men sen.
Learn from yesterday,
Live for today,
Hope for tomorrow.
Mossa mossa
