Morning evryhopa

Det är så fantastiskt att känna solens värme när man går utanför
dörren på morgonen!
Trots att man är trött, det är tidigt, man ska till jobbet osv...

Mitt liv går, precis som ditt och alla andras, upp och ner.
Men ändå märker jag att tiden, för det mesta går framåt.

Sakta men säkert.
I en bestämd bana runt solen stabilt och förutsägbart.
Som en Satellit...

Vad händer då när det känns som om man inte hänger med?

Vad händer närtiden går så fort att det känns som om man inte är
i tillräckligt bra form för att hänga med i jordens tempo runt solen?

Kan det vara så att man är för hooked på någonting annat än
verkligheten att man glömmer bort och förblindas, trollbinds och sen
vaknar upp i något man trodde var borta för länge sedan.
Vaknar upp i en värld som man inte trodde fanns.

Jag vill hälsa på i den världen, bara testa en dag eller två för
att se om min värld vill bli kompis med den...

Ok.

Onsdagsfilosofi...
En tanke från en morgontrött själ, sittandes på en tunnelbana på
Gröna linjen.

Mossa mossa